dag etthundratjugofyra

0:42

nu ska jag berätta om den fantastiska drömmen som jag gick genom natten till den etthundratjugotredje dagen:

nu är det ju så att jag inte riktigt kommer ihåg denna rövarvisa, men det skall väl gå ann ändå.

"vi var hemma hos mig, ett heelt stort gäng, ja till och med torsten var med.

vi skulle bjudas på korv och pompa stod för dörren.

det var en onsdag, veckan efter midsommar, och det var sjörövardagen.

alla var bjudna till mig och vi festade glatt på min balkong med sjörövarna och alla de där jäntorna.

sedan mitt i allt, så blev någon lite för tokig så en rövare började ta fram vassa vapen och snitta alla i armen, så det sved och var förjävligt.

sen dog någon och då sköts vi iväg mot de iskalla haven, där vi skulle bada, men jag hade ingen handduk.

jag tappade mina kalsonger i vattnet och var tvungen att dyka ner för att hämta dom.

sedan kastade en sjöman ett badlakan till mig, så jag kunde känna mig varm och trygg och ta på mig mina våta kalsonger. vi kom tillbaka till min balkong, där festen fortsatte som inget hade hänt, men mitt i allt så hände samma missöde. någon dog, och alla blev hysterisk och började kasta knivar och sjörövarfabbar på varandra.

vi sköts ut i vattnet som var iskallt igen och denna gång tappade jag istället mitt badlakan i vattnet.

jag dök ner för att hämta det, men när jag skulle ta mig upp, så hade det frusit ett lager is på vattenyta, men tillslut lyckades jag ta mig upp och en sjöman förde mig mot land. vi förs sedan mot mitt hus, ner i mitt rum, som ser ut som en saw-scen. blodig och eländig. will smith kommer in med boxningshandskar och försöker ramma ner varenda jävel i rummet, men han blir istället skjuten i axeln. nu är det bara jag, nvir, nvir's bror och en gammal man kvar i rummet. den gamle mannen säger mitt i allt att det är ju MIG som dom ska ha ihjäl.

jag springer därför illa kvickt mot trappen och upp på övervåningen, stirrar ner och är redo med bössan i famnen och fingret på avtryckaren. efter en kort stund, löper nvir upp för trappen och säger att läget är kallt, men jag tror inte på den böveln, så jag lurar upp honom och sedan springer vi ut på gatan och förbi ingemars näste. sedan berättar jag om allt som hänt för nvir och vi vandrar sedan iväg mot horisonten. slut."

aah, det var la det då.

hoj.

Mycket intressant läsning må jag då säga! Då talar jag nog för alla som har läst detta underbara inlägg som man kan läsa med en sån inlevelse så man nästan vill skutta omkring på golvet och ta sig en stor stark stänkare!