dag tjugofem
Ta vara på livet medans det är kvar.
Men än så finns icket att säga i dessa dar.
Kvinnor springer och härjar i dalen.
Skriker och blir...alldeles galen.
Vet inte riktigt varför jag skriver såhär.
Men det funkar, det svär...jag på.
Dikter är skrivna med poesi.
Nu är inlägget slut och så skall det förbli.
Tack.
Kommentarer
Trackback
