Mitt bröd blev inte rostat som jag ville i morse, domedagen lurar.

Jag känner verkligern en kall vind, en fågel viska i mitt öra att domedagen är nära.

Man känner det i hela kroppen.

Just nu sitter jag och kollar på The Woman / The Women, whatever... med tösan och inväntar domedagens krymptande frustningar som närmar sig jordens ojämna yta.