ååh en sådan härlig dag, nu går vi på en sked. eller ett skrev? nä vet ni vad? nä det gör inte jag heller. då tycker jag vi kan fortsätta med det vi höll på med, näää. orka när nyhlin sitter och är en gammal man som säger "vagör dudaaaaa?" så jävla dum i huvudet den där. men idag så fes ju alla i en skål vi sedan skulle öppna på domedagens vackra eller sunkna dag. alla stod på led inför fiseriet. om någon trängdes så dog den som gicks förbi. rättt ska väll vara rätt, aint it so? hursomväg. alla stod på led. ingen skadades, men många dog i vanlig ordning. 1000 stod på ledet men endast 998 överlevde. familjen erlandsson var på utrikessemester i trånga landet Svårge och svängde även förbi. lite kungadömen och rikemansasiater är ju aldrig fel. "det kanske blir noodles", sa nyhlin till mig. "nä", sa jag. "det tror jag". farbror erlandsson var först att stoppa fisringen mot skålens innerkant. han tog av sig hatten, la en brakskit och svävade sedan iväg, med hatten efter sig. fru erlandsson hostade lite generat och krömp till en fuktig skrumptass och försvann in i ett stenbrott. för övrigt så dog dom mä.

några av erlandsson som tar emot pris för snyggast klädsel. alla vann utom farbror, fru och syster erlandsson.

och såhär såg fru erlandsson ut:

såhär såg hon ut efter att hon krympt till en skrump:

här är en bild på skålen som skulle fyllas med fis.

hasse erlandsson står och mottar upp skålen i exakta centimeter.