dag trehundratrettionio

22:10

Grustaget var torrt och en man av grankvist och våld gled över kyrgogårdens plan av mjukt grus. Han skrek konstant hela tiden då han sakta grävde upp ett lik för att sedan fylla det med grus. Liket som en gång i tiden var en nobel man... Han hette leopold. Greven som sveper grusade igen sitt leende lite guld. Feat snook å pethe. Loodisen kom gåendes längs smaragdens väg av guld och små nariga stenar. Stenen som var av guld hette Leopöll


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0